Walk 'til your shoes break.

I have a few questions.

What happened since being a child.
What happened to being a child.
Since when did this change. And why did it have to fuck things up to such a degree.
How do you know for certain who is going to help you out of it in the best way - whatever that is.


I know. You stop being a child the first time your problems aren't solely based on external factors.

8 comments:

Anonymous said...

Alla av årgång 88 och 89 upplever just nu svåra trauman över att inte vara barn. Barn = nice vuxen = bajs.

JAg menar, mina behov och önskningar har inte förändrats för att jag snart räknas som vuxen. De har inget att göra med en viss ålder. Samtidigt har mina ansvarstaganden förändrats radikalt i samband med inträdelse i legal ålder. Det är ur en subjektiv synvinkel så förbannat fel.

Anonymous said...

Jag pratar inte om ålderssiffran överhuvudtaget. Jag pratar om "känslan".

Anonymous said...

På mellanstadiet läste jag i en bok som skrev ungefär såhär om puberteten: "Just när man är som bäst på att vara barn, så tvingas man sluta med det". Den tyckte jag var rätt träffande.

sophie said...

jag tänkte bara slänga in, att jag håller med Pekka i att du borde uppdatera din blogg oftare! :D

Anonymous said...

Jag har ingenstans skrivit att du borde uppdatera oftare. Som vanligt kör Sophie med fabricerade sanningar.

Anonymous said...

"xovelono - 1) who the fuck are you and"

I came here through another blog. And I just love your way of using the english language. You're really good at it.

Anonymous said...

Sophie - Det är kvalitet, inte kvantitet.

Xoloveno - Thanks, I appreciate it. Why don't you get your own blog so that we all can judge your English ^^?

Anonymous said...

Edit: Bloody hell, I wrote your nickname wrong. It's XOVELONO.